Boktips och strategier för att bli kvitt kvällsätande

Jag gjorde nyss en intervju för Expressens, Min hälsa, med en journalist som jag har haft kontakt med många gånger under “min karriär”. Vi pratade bl.a om sötsug på kvällen och hur man jobbar bort det. En strategi som jag propagerar hårt för är att man ska stanna upp och fundera på vad men egentligen känner. För vi har en tendens att äta av en massa olika anledning: uttråkad, trött, stressad, rastlös, ledsen etc. Eller kanske bara på ren rutin – för att vi brukar göra det framför tvn etc.
Men den enda gången äta är lösningen är ju när man är hungrig.
Här kommer en favorit i repris på en bild jag snickrade ihop i vintras. En eating – graph. Är man på väg ner i vikt (och även bara hur hälsopersoektivet) så är att röra på sig ofta en bättre lösning på de olika problemen.

En annan sak är naturligtvis att inte dra ner för mycket på maten under dagen så att hungern/suget slår över på kvällen. Detta är en av grundbultarna i isodieten, där vi rekommernderar 5 måltider per dag, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag – allt för att hålla hungern på behörigt avstånd. “aldrig hungrig” är en av isodietens gyllene regler.

Hur som helst, Lotta som journalisten heter påminde mig om en “gammal” bok som jag har skrivit.  Hon sa att “viktiminskning 50+” som jag skrev 2008 var hennes favorit och en bok som hon gick tillbaka till ofta. Jag plockade fram boken och insåg att ja, den är ju riktigt bra (får man säga så om sin egen bok?!?) – kanske en av mina egna favoriter oxå när jag tänker efter.
Boken bygger på de viktminskningskurser jag höll mycket av på den tiden. Näringslära och kunskap om hur man ska tänka och förhålla sig till mat varvas med knep och tips om beteendeföränring. Massor av tips om just kvällsug, lockelsen att köpa “3 för 10″ vid kassan (heter nog snarare 3 för 20 nuförtiden), hur man ska tänka kring restaurangbesök, etc. En liten del av boken handlar om just vad som händer med ämnesomsättningen kring 50 för oss kvinnor – i övrigt passar den precis lika bra för alla åldrar, kvinnor som män, och oavsett om du vill gå ner i vikt eller bra få till en beteendeförändring till hälsosammare matvanor.

9789173630306

 

 

Mot nya mål!

Ja, nu är det den där måndagen… måndagen efter semestern… På riktigt. När nyhetsmorgon börjar med sina ordinarie programledare nere i studion. När skolor och dagis börjar. När höstschemat på gymmet drar igång… då, när man “ska ta tag i allt”. Gymmen blir knökfulla och hyllorna med kvarg, havregryn och andra hälsoprodukter töms.

Men du, innan du kastar din in i detta skulle jag vilja uppmana till lite eftertanke och påminna om några rutor från boken “äta träna leva”. 
Först och främst… innan du kastar dig in i detoxkurer, raw food-, paleo utmaningar, cleanse och jucier.. anmäler dig till klassikern 2015, Ironman, maraton, luciapokalen, plank- eller squatutmaningar… ta dig en funderare på om det verkligen är DITT mål? Vill DU det? Vill/behöver DU ens förändra? Det är väldigt lätt att ryckas med i att alla andra gör eller det man uppmanas göra enlig tidningar och löpsedlar.
Stanna upp, fundera och hitta DITT mål. Då ökar chanserna att du lyckas explosionsartat!

För det andra! 
När du har hittat ett mål som verkligen är ditt och som DU vill uppnå. Fundera på bästa vägen dit. Det är återigen lätt att lockas att kasta sig ut på motorvägen mot målet. Men frågan är om det är rätt väg för just dig? Kanske är den slingriga landsvägen ett bättre val? Det må ta längre tid till målet men å andra sidan kan du njuta och uppleva fantastiska saker längs vägen som förgyller livet… och, inte minst, sannolikheten att nå fram till målet är större.



 När du väl är igång.. då kan det oxå vara smart att stanna upp och tänka till. Stämma av att du fortfarande är på väg mot målet. Att du fortfarande VILL till samma mål!? – kanske har det ändrat under resan? Kanske dags att rita ny karta? Och att du verkligen gör saker som tar dig dit du vill. Att du gör saker du mår bra av.

 
L
ycka till!

 

 

Back in business…

Oj vilket lågt blogguppehåll det blev. Hoppas att du har njutit ordentligt av sommaren. Jag hoppas att jag kunde säga att jag har.. men min sommar har varit fylld av jobb, bokskriveri med allt därtill närmare bestämt. Jag älskar att skriva böcker på sommaren då jag kan gå in i skrivarbubblan totalt och inte tänka på så mycket annat. Inte störas av mail, telefonsamtal och behöva ta ställning till en massa andra saker samtidigt. Men nu är verkligheten tillbaka med föreläsningar, utbildningar, mail, bokningar etc. etc. Vilket oxå är superkul! Utan semester känns nystarten inte fullt så kraftfull och kreativ men känner mig ändå laddad inför kommande fullspäckade höst. Jag skriver fortfarande på det som kommer att bli två böcker som kommer ut under 2015. Ämnena är än så länge lite hemliga men jag hoppas verkligen att ni kommer att gilla dem :) (så att århundradets finaste sommar inte jobbades bort förgäves ;)…)

En riktig stranddag fick jag till i sommar och då valde jag naturligtvis Sveriges finast strand – Sandhammaren! Firade med huvudstående :). Perfekta strandmaten för varma dagar: gazpacho  (smidigt att ta med sig i termos) och kokt ägg.
Observera hur extremt vit och fin sanden är i Sandhammaren – äggen syns knappt på bilden :). Det är även så kallad “pipsand”. Inte många ställen som har sånt. Går man barfota i sanden så förstår man vad jag menar – det piper om fötterna :).

Men nu när sommaren börjar ta slut är det kanske inte strandmat som du vill ha inspiration kring utan snarare “komma in i nya rutiner” “komma in i jobbkläderna !?!” etc.
När jag känner att jag behöver den där mentala kicken av maten så kör jag en massa olika grönsaker i olika konsistenser på tallriken. Klassisk (enligt mig) släng-ihop-middag. Det händer egentligen inget speciellt i dig när du äter detta – ur ett fysiologiskt perspektiv – ingen detox eller sånt.. men det känns fantastiskt bra i kroppen. Ungefär som att gå och träna. Det är ju knappast så att man blir smalare, starkare, mer vältränad av ett enda träningspass men känslan är underbar. Och i ärlighetens namn är det ju det som är det viktigaste – känslan! ta vara på den. mental-, placebo- detox eller nåt. :)

Jag älskar kombinationen av olika texturer – geggigt, knaprigt, krispigt om vartannat. Helst blanda allt i varje tugga.  Och färgerna! Man blir ju glad av att äta det.. och känns hälsosamt att bara titta på det! :)

 

Följ mig gärna på instagram (kristinaskostpepp) där lägger jag upp matinspiration och lite annat och är lite flitigare på att uppdatera även när det är mycket jobb runtikring :).

 

Vetenskapens värld om 5:2

Igår handlade vetenskapen värld om den svenska forskningen kring 5:2. När de sände den brittiska BBC dokumentären för ett år sedan så fastnade professor Kerstin Brismar för upplägget och bestämde sig för att forska på det. Det finns nämligen ingen forskning på just 5:2 vilket många blir förvånade över. Michael Mosleys 5:2 har han “hittat på” utifrån annan forskning men foskning på just 5:2 upplägget saknas.
Hur som helst. Nu var det dags att presentera halvtidresultatet från Kerstins forskning på 5:2. “Spännande”, tänkte jag. Det måste jag se.

Men herre gud så besviken och irriterad jag blev. De har låtit 100 personer testa 5:2, olika åldrar och olika utgångslägen (övervikt, normalvikt etc etc) – vilket är en jättebra utgångspunkt. Men sen fallerar det helt. Nästan alla försökspersoner har även börjat träna och det nämndes oxå att många äter bättre de dagar de inte fastar. What?!?! Hur kan man i seriös vetenskaplig studie godkänna detta? Hur ska man då kunna utvärdera resultatet av 5:2 upplägget? Hur ska man kunna utesluta att det inte är träningen och den bättre maten som gör att de får bättre värden (när vi dessutom vet att just träning och bra mat är faktorer som påverkar vikten och de testade värdena)? Helt plötsligt är det ingen skillnad från det man brukar skämta om och som man kan läsa på bantningspiller “fungerar bäst tillsammans med en hälsosam kost och fysisk aktivitet” Läs: själva pillret har ingen effekt (det är bara något vi tjänar pengar på) men om du tränar och äter bra så kan du gå ner i vikt.

Det är lika dumt som att jag skulle börja stå på ett ben 10 minuter per dag för att se om jag blir bättre på chins. Under den här tiden så träna jag även mycket dragövningar på gymmet för axlar, rygg etc.. Efter 3 månader så visar det sig att jag blivit det – jag kan göra 5 chins! Slutsats: att stå på ett ben 10 minuter per dag gör dig bättre på chins! Hurra!

Okej, nu är jag hård. Men jag blir faktiskt lite uppgiven. Jag hejar normalt sätt på foskningen som bedrivs på KI och andra ställen. Jag har sett fram emot denna forskning som Kerstin Brismar bedriver med tanke på att det är seriöst, och så blir det så här. Nu är ju inte studien klar. Detta var ett tv-program, jag hoppas verkligen att studien kommer att vara mer givande (hur det nu ska kunna rättas till.. ).

Jag tycker att 5:2 är superintressant men jag skulle vill veta:
1. om jag fastar 2 dagar i veckan kan jag då verkligen äta vad som helst de andra dagarna dvs. jag skulle vilja se ett upplägg där man äter ohälsosamt 5 dagar och fastar 2 och ser resultat.
2. Är upplägget att fasta 2 dagar i veckan verkligen “mirakulöst” eller får du exakt samma effekt av att äta lika kalorirestriktiv med  bra 7 dagar i veckan?
3. Hur står sig olika 5:2 upplägg ex. där man totalt sett får i sig mindre kalorier, där man kompenserar så att man får i sig lika mycket kalorier som på 7 dagar, där man äter hälsosamt de 5 dagarna, där man äter skärp de 5 dagarna.
4. Jämförelse med fysisk aktivitiviet (5:2 med och utan mot 7:0 med och utan fysisk aktivitet).
osv osv
Jag tror nämligen inte att det är så mirakulöst. Det jag har hittat i forskning runt fasta på olika sätt så finns det inget som tyder på att det är mirakulöst. ex. den där nybildningen av celler i hippocampus i hjärnan där minnet sitter, den får man även vid promenader.  Och framför allt är det socker och snabba kolhydrater som skadar dessa celler (så, sluta ät socker och rör på dig så får du samma effekt!)

Slutligen en liten “sätt saker i perspektiv”-reflektion. Jag och en kompis pratade om detta för ett tag sedan. Hon hade testat 5:2. Vi började räkna.. Hon är i dag 40 år, om hon fastar 2 dagar i veckan resten av sitt liv (ja, för det måste du ju annars försvinner effekten) så kan hon kanske leva 10 år längre. Låt säga att hon blir 90 år istället för 80. Då innebär det att hon behöver fasta i 13 år!! 13 år utan man för att ev. leva 10 år längre – jobbigt om man råkar bli påkörd av en bil den dagen man fyller 80 ;).

Jag är inte emot 5:2 men jag tycker inte att det presenteras på rätt sätt. Det är vad jag kan se ett beteendemönster – ett sätt att uppnå kalorirestrikion. Det gäller att du tycker att det är värt det. Jag kommer nog aldrig tycka att “inte äta” är värt det. Jag tycker för mycket om mat och att äta. Jag äter mycket hellre bra mat och mindre 7 dagar i veckan. Och så vitt jag kunnat se finns det inget som talar för att det inte skulle vara minst lika bra. Men det är jag. Hur funkar du?  Det är det som är avgörande för om du ska testa.

Nej, vetenskapens värld och Kerstin Brismar – gör om gör rätt!

 

Livsnjutare – really?

För en tid sedan så pratade jag med en tjej som beklagade sig lite över att hon svullnade så i samband med mens. Lite senare i samtalet kom en kommentar om att det var lite skönt att det regnade får då slapp man ju besvären med pollen. Sedan tidigare så vet jag att denna tjej också har en del problem med magen och känner igen sig i beskrivningen att magen svullnar under dagen.

SÅ, när alla dessa saker kommit upp så säger jag: “Du, jag tror att du skulle testa att ta bort gluten. Jag tror att du skulle kunna må lite bättre då.” Anledningen är att jag vet många som just blivit av med liknande besvär eller åtminstone fått mildare besvär. Vi pratade sen vidare om hur i mina ögon “enkelt” det är trots allt. Det handlar ju om att ta bort vete, korn och råg. Och är man bara känslig behöver man ju inte leta efter varje litet mjölkorn som kan finnas gömt utan det räcker att ta bort de stora källorna i kosten: mackor, pasta, bulgur, couscous etc, etc.
Efter en massa förslag på hur hon skulle kunna äta så säger hon: “Nej, men alltså jag är en livsnjutare, jag vill ha pasta och bröd i mitt liv” 

Jag kunde inte låta bli att reagera på detta. “Livsnjutare” – att äta och leva på ett sätt så att man besväras av svullnad, inte kan var ute fritt i naturen på våren/sommaren utan att besväras av pollen, ha magbesvär etc. är det att vara livsnjutare?
Jag menar absolut inte att hänga ut denna specifika tjej (läser du det här så ta det inte personligt), det är inte det specifika fallet som det handlar om…. jag hör liknande resonemang från flera håll hur ofta som helst. Jag vill bara röra om lite i våra tankegångar. När vi använder “livsnjutare” som ett argument (framför allt för oss själva) för att äta eller leva på ett sätt som man inte mår bra av – blir det inte fel då? Matnjutare, smaknjutare absolut – men livsnjutare? Njaa… eller?
Om man är livsnjutare ska man inte då göra så mycket som möjligt för att få ut så mycket som möjligt av livet? Att kunna njuta av livet utan att störs av svullna ben, uppblåst och kanske krampande mage och kliande ögon? Att leva, äta och träna på ett sätt så att kroppen orkar med allt det där man vill? Så att man kan upptäcka och verkligen ta till vara på livet på bästa sätt?  (måste ju oxå poängtera att alternativet är ju inte att leva på rårivna morätter och vatten)

Man kan absolut få äta pasta och bröd och massor med gluten även om man svullnar om man vill det. Om man på riktigt tycker att det är värt det. Men jag uppmanar alla att ta en funderar kring tankegången. Är du verkligen med på dina egna tankegångar? Köper du dina egna argument? Eller lurar du dig själv med argumentet att du är en livsnjutare? 
En annan vanlig “livsnjutar-tankegång” är ju att äta sötsaker. Man vill ha det i sitt liv för man är livsnjutare. Men man går omkring och lider av sötsuget och “rösten” som ber en äta onyttigt i tid och otid. Och man kämpar med att stålsätta sig för att inte falla för frestelser i vardagen. Kanske till och med går omkring med lite dåligt samvete för att man “syndat” eller “unnat sig” och att det kanske spänner lite i linningen. Kan det vara så att det vore mer livsnjutande att försöka bli kvitt den där rösten och leva livet utan det starka drivet? Bara en tanke….

Innan ni hoppar på mig så vill jag klarlägga några saker :):
1. Alla mår inte bättre av att ta bort gluten, glutenfritt löser inte alla problem, men det kan vara värt att åtminstone prova om man har besvär.
2.  Att i resonemnaget komma fram till att “ja, att “få” äta pasta är lätt värt att gå med svullen mage, svullen kropp etc” är helt ok. Då ska du fortsätta och njuta av livet på ditt sätt.
3. Att vara smaknjutare/matnjutare och samtidigt livsnjutare är ju inget som står i motsats till vartannat. Det handlar inte om att äta 100% perfekt mat. Det finns kanske onyttigheter som du inte mår dåligt av – då är det ju inget snack om saken. Och man kan ju göra nyttig mat hur smakrik och livsbejakande som helst. Nyttigt är långt ifrån grönsaker i pulverform som ska blandas ner i vatten.