I måndags gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag cyklade 9 mil. Jag har en grundinställning i livet som är i stil med “äh, det löser sig“. Och är dessutom uppfostrad under devisen “det handlar inte om att kunna, det handlar om att vilja”. Min pappa körde hårt med det när jag och min syster va små. När man försökte komma undan en syssla med “men jag kan inte..” så fick man alltid detta till svar. Nu är det så hårt inpräntat i mig att jag sällan ser saker som oövervinneliga (nu utnyttjar jag det kanske inte så mycket och gör inte extrema saker direkt men om någon frågar mig något eller föreslår något så blir svaret väldigt sällan “nej” med argumentet “jag kan inte”).

Nåväl, det blev en lång inledning. I måndags cyklade jag alltså 9 mil och jag måste erkänna att jag underskattade uppgiften något… (äh, det löser sig väl) hade inte trott att det skulle vara så jobbigt och inte tränat cykling inför… Varför cykla 9 mil kanske någon undrar. Jo, jag deltog nämligen i en sträcka på hjärtebarnsturen en cykeltur till förmån för hjärtsjuka barn som startade i Östersund den 6 maj och som pågår till den 21 maj. Då har de sammanlagt cyklat ca 200 mil. Det finns ett gäng kämpar som cyklar hela vägen. Imponerande. I måndags hade bl.a ToppHälsa samlat ihop ett gäng kändisar som skulle cykla för de hjärtsjuka barnen och även dra lite uppmärksamhet till eventet. Så, i sällskap av Tobias Karlsson, Agneta Sjödin, Ann Söderlund, Torgny Mogren, Peter “Foppa” Forsberg, Viktor Åkerblom etc. trampade vi från Uppsala till Stockholm.

Extra imponerad är jag av Pamela Andersson, chefredaktör på ToppHälsa, som kämpar mot en argsint hjärntumör och går på cellgift, samt ToppHälsas praktikant Linnea som själv är hjärtsjuk. De kämpade på och klarade oxå de 9 milen.

Jag kan meddela att det där med att sitta på en cykelsadel är inget som lockar inom närmsta framtiden… Bara att sitta på en stol va näst intill en omöjlighet i tisdags.

ToppHälsa gänget i rosa västar innan avförd mot Uppsala. Glada och inget ont anande om  hur ont vi skulle ha i rumpan några timmar senare.

Fortfarande inget ont anande…

Halvvägs…

Och så äntligen i mål…Christer Skog (fd förbundskapten för längdskidlandslag och initivativtagare till turen), jag, Linnea och Pamela.

Jag och Ann Söderlund passade på att ta massage för de ömmande låren när vi kom i mål.
Och vad är väl mer passande när man har mjölksyra i benen – än lite bubbel i glaset!

Trevlig helg!

“Endast naturliga ingredienser”. “innehåller inget tillsatt socker, bara naturligt sötma…” naturligt hit och naturligt dit… “Naturligt” har liksom blivit det nya svarta (eller hur man ska uttrycka sig). Ledsen men nu måste jag avreagera mig lite igen..

Naturligt låter fantastiskt bra, och ja, naturligt är generellt sett absolut bättre än konstgjort… men naturligt är långt ifrån en garanti för perfekt eller ens bra/nyttigt. För att göra en extrem jämförelse. Flugsvamp – i högsta grad naturligt, fortfarande något som kan döda en människa.

Den här jakten på naturligt har uppkommit i tankt med att vi bl.a har uppmärksammat alla tillsatser och konstiga ingredienser som visat sig finnas i vår mat. Allt sedan “den hemliga kocken” och “döden i grytan” böckerna rörde om Sverige har en våg av tillsatsskräck spritt sig över landet. Eller måste rätta mig.. inte tillsatsskräck utan E-nummer-skräck. Vi började välja bort produkter som har ett E-nummer. För att slänga in en kort E-nummerskola så är ett E-nummer ett slags förkortning på en tillsats som är godkänd att använda i livsmedel. Dvs. alla tillsatser som är godkända att använda i livsmedel har ett E-nummer. E-nummer är (eller rättare sagt, har varit) väldigt smidiga att använda eftersom det blir 4 bokstäver/siffror istället för tillsatsens rätta namn som kan vara jättelångt. E-nummret måste också redovisas tillsammans med sitt s.k funktionsnamn, dvs. vilken funktion har denna tillsats i livsmedlet

Ex.
E 219 heter egentligen “p-Hydroxibensoesyrametylesternsnatriumsalt” och är ett konserveringemedel.  Betydligt smidigare att skriva bara: konserveringsmedel E 219.

Men, vad har hänt nu? Jo hetsjakten på E-nummer har resulterat i att producenterna skippar E-nummret och skriver ut hela ordet istället. “Va bra, då finns det ju inget “E-nummer”/tillsatser “- tänker konsumenten… (vilket alltså inte stämmer).

Är tillsatser/E-nummer farliga? Nej, absolut inte, åtminstone inte generellt sett. De är som sagt i grunden godkända att använda och de flesta är helt naturliga – ja, se där kom det där ordet igen. Naturliga. Så, nu kan man hitta ingredienslistor som innehåller tillsatser men där man har skrivit ut namnet istället och samtidigt skriver att produkten bara innehåller naturliga ingredienser…

Ett exempel från en innehållsförteckning jag läste i helgen (“naturliga ingredienser”):
“..xantangummi, pektin, guarkärnmjöl, citronsyra”.
Det skulle oxå kunna skrivas: E415, E440, E412, E330. Fortfarande lika naturligt.

Stevia är oxå ett fenomen som totalt har invaderat Sverige och svenska produkter. Så sent som i förra veckan fick jag info om en ny produkt: “XX nu med mindre socker” och “innehåller inget tillsatt socker” istället har man “naturlig sötma” från Stevia. Sen när är inte socker natruligt? Socker kommer från sockerbetor, ofta svenskproducerat dessutom. Nej, jag säger inte att socker är bra för oss men socker är minst lika “naturligt” som Stevia. Desstom är det ju inte stevia i sin helhet som vi använder utan ett ämne som vi utvinner ut stevia-växten som heter steviolglykosider och som numera är godkänd att använda som tillsats – just det ja, tillsats… Och denna utvinning – där involveras säkerligen en massa mindre trevliga kemikalier. Just saying…

Så, vad vill jag ha sagt med detta långa inlägg? 
Jo, återigen vill jag uppmana dig till att (på ren svenska) skita i alla fina ord som producenterna säger och trycker på framsidan av förpackningen om vad produkten innehåller och inte innehåller (fullkorn, naturligt etc. etc.) och istället kolla ingredienslistan på vad den verkligen innehåller. De produkter jag kikade på i helgen var olika glassar. Några trycker på att de är “helt natuliga” men innehåller fortfarande tillsatser som skulle kunna skrivas med E-nummer. Leta efter produkter som innehåller ingredienser som du skulle kunna gå och köpa i en affär. Glass ska göras av grädde (ev. mjölk), ägg, socker och sen något som ger smak (vanilj, kakao, choklad, bär etc). Har man dessa riktiga råvaror så behövs varken xantagummi eller E412 – hur naturliga de än må vara.

Kanske ska “naturligt” bytas mot “på riktigt”?

Förtydligande: Okej, måste kanske förtydliga mig… jag menar alltså inte att tillsatser är farliga, att vi måste jaga dem med blåslampa eller att glassen jag refererade till som innehåller naturliga tillsatser på något sätt är dålig/farlig. Det som stör mig är att man lurar folk som vill göra och gör medvetna val.

När jag ändå är igång.. Här kommer en annan kul grej. Ett viktigminskningspulver-företag som marknadsför sina soppor med att de faktiskt innehåller riktiga bitar av kyckling..

“En mustig god soppa med currysmak, kycklingbitar och purjolök som ger riktig-mat-känsla”.
Det låter ju bra. Låt oss kolla ingredienslistan..

Ingredienser

Skummjölkspulver, mjölkprotein, maltodextrin, arom (innehållande laktos, selleri, ägg, smakförstärkare E 621, E 627 och E 631), mineraler (natriumklorid, trikalciumfosfat, magnesiumcitrat, kaliumklorid, kaliumfosfat, magnesiumfosfat, järn(III)difosfat, natriummolybdat, zinksulfat, kromklorid, kaliumjodid, natriumselenit, mangansulfat, kopparsulfat) och vitaminer (askorbinsyra, dl-alfa-tokoferylacetat, nikotinamid, d-biotin, retinylacetat, kalcium-d-pantotenat, cyanokobalamin, folsyra, pyridoxinhydroklorid, kolekalciferol, tiaminmononitrat, riboflavin, fyllokinon), emulgeringsmedel sojalecitin, vegetabilisk olja (raps), kycklingbitar (vitt hönskött, salt, antioxidationsmedel E 304, E 307, E 322 och E 330), stabiliseringsmedel xanthangummi och karragenan, purjolök, färgämne betakaroten.

Nämen titta… där längst ner, efter aromer, mineraler och vitaminer (som man behöver i mili-och mikrogram mängder) finns faktiskt kycklingbitar .

Måltidsersättningsbars-industin har det inte lätt just nu… de försöker slå knut på sig själv genom att få fram produkter som inte innehåller kalorier, inte kolhydrater, inte fett.. ja, vad blir då kvar? Typ det ni kan se nedan..
Det jag speciellt älskar är att det är först på raden “Kan innehålla spår av” som man hittar råvaror och ord som vanligt folk kan känna igen .

Ingredienser:
Fyllnadsmedel (polydextros), choklad med sötningsmedel/sødestoffer (17,7%)(kakaomassa, sötningsmedel/sødestof (maltitol), kakaosmör, mjölk-/mælkefett, emulgeringsmedel (sojalecitin), arom (vanilj)), hydrolyserat vete-/hvedegluten, mjölk-/mælkeprotein, stabiliserinsmedel (sorbitolsirap), sojaprotein, fuktighetsbevarande medel (glycerol), maltodextrin, havregryn, solrosolja/solsikkeolie, mineraler (dikaliumfosfat, trikalciumfosfat, trinatriumcitrat, magnesiumoxid, järndifosfat, zinkoxid, kopparsulfat, mangansulfat, kaliumjodid, natriumselenit), sötningsmedel/sødestoffer (maltitol, steviolglykosider), skumyoghurtpulver, sötade torkade vilda/ville blåbär (0,4%) (blåbär, socker, solrosolja/solsikkeolie), arom(a), surhetsreglerande medel (citronsyra), emulgeringsmedel (sojalecitin), salt, vitaminer (L-askorbinsyra, nikotinamid, DL-alfa-tokoferylacetat, kalcium-D-pantotenat, riboflavin, pyridoxinhydroklorid, tiaminhydroklorid, retinylacetat, pteroylmonoglutaminsyra, D-biotin, kolekalciferol, cyanokobalamin), färgämnen/farvestoffer (antocyaner, karmin).

Kan innehålla spår/spor av ägg/egg/æg, nötter/nøder (val-, cashew-/kasju-, pecan-, hassel-, pistashnöt/nød och mandel), jordnötter/peanøtter och sesamfrön/frø.

Sugen på en bar någon?

Min 1:a maj har verkligen gått i grön-gult. Min favvo-frukost just nu: äggröra med avokado. Idag tillsammans med ananas. Perfekt om man är glutenallergiker, inte tål mejeriprodukter, vill äta paleo eller iso. Otroligt mättande och ger en superstart på dagen.
 Jag brukar variera vad jag har till.. ibland blir det en (eller flera glas om jag ska vara ärlig) grön drink till. Då “gömmer” jag kolhydraterna (frukten, ex. mango) i drinken. För kolhydrater vill jag ha
 I eftermiddags fortsatte jag på det gulaspåret och gjorde en magodröm (mango och kesella) (exakt recept finns i Äta träna leva).

Första portionen blev med passionsfrukt som topping… och den andra med granatäpple.

Oj… det blev ett låååångt uppehåll i bloggandet. Ber om ursäkt för det. De senaste 2,5 veckorna har jag haft fullt upp. Först en underbar vecka i Portugal med Springtime Travel och ToppHälsa sen en fullspäckad vecka med föreläsningar runt om i Sverige som avslutades med en underbar långhelg i Skåne med syskonbarnmys. SÅ, när det blev dags för valborg, klämdag etc så valde jag att stanna hemma och ligga i soffan. Jag kände mig lite seg och frusen och svängde förbi affären på vägen hem. Helt oplanerat, ostrukturerat, sugen på det mesta och lite för trött för att tänka (precis då som man INTE ska gå och handla) så kom jag hem med detta:

Fråga  mig som sagt inte vad jag hade tänkt…Det var väl bara en slump att det inte blev något riktigt onyttigt. Men men.. så, serie-maraton på netflix och ett “smörgåsbord” av saker jag tycker är gott blev mitt valborgsfirande . Mozzarellan (älskar mozzarella!!) åts i skivor, tomaterna som “godis”, annanasen i bitar… nöttern som nog var tänkta som någon sorts topping åt jag bara rakt upp och ner. Sen improviserade jag fram något chokladpuddingaktigt av avokado, banan, kakao, kokosfett och kesella.

Gott? jodå.. jag tycker att det blev gott men kanske inte 100%. Lite mycket banan kanske… Inspirationen kommer från raw chokladpudding som brukar innehålla typ avokado, kakao och honung eller agavesirap. Eftersom jag inte är något fan av agavesirap eller socker i ren form så försökte jag alltså hitta ett annat alternativ. Och banan och choklad är ju en god kombo . Kesellan kom med för att tillföra protein och göra den mer mättande. Som vanligt mellanmål skulle den på full pott av mig. Som lyxig efterrätt.. nja.. då kanske man får vara lite näringsskadad som jag .